Stig Dagerman

 

 

När min pappa var ung, frilansade han som journalist för olika tidningar. Bland hans efterlämnade saker finns mycket av det han skrivit i olika sammanhang. I en "Husmodern" från 1947 hittar jag en artikel han skrivit om Stig Dagerman. Pappa var själv bara 21 år när han intervjuade den då 24-åriga Stig Dagerman.

 

 

I vårt familjealbum har pappa klistrat in två foton som han tog på Stig Dagerman vid intervjun lördagen den 2 augusti 1947 på Vendelsö.

Bredvid de två fotona i albumet sitter en lapp som jag inte vet säkert om Stig Dagerman skrivit själv. Det är dock mycket troligt. Det är två hål i den, som efter två häftstift. I artikeln står det att hans hund var försvunnen i två dagar. Lappen kan ha varit uppsatt i grannskapet i hopp om att någon skulle hitta hunden. Hunden är med på fotot så den måste ha kommit tillrätta när pappa var där.

Julefrid.

Det är julefrid i huset, varmt och skönt inne, regn och blåst ute. Njuter av att vara ledig hela två veckor, en chans att få lite distans till jobbet. Tänker på att när min arbetsplats äldsta medarbetare går i pension om några månader, så är det faktiskt jag som är äldst på mitt arbete! Hur gick det till..? En svindlande tanke, att nästa gång är det min tur att tacka för mig, att stänga dörren till ett nästan 40-årigt arbetsliv och påbörja något nytt- det som blir den sista delen i livet. Dagarna blir så dyrbara när man inser detta, och det blir så viktigt att göra och känna och prioritera det som betyder mest. 

Grekland

Lite egna foton från resor till Grekland

De flesta från sent 1970-tal.

 

 

 

 

 

 

 

 

Detaljer

                                      Detaljer ur en större skiss blir egna små målningar.

                                                                                                                 

                                                                                                                       

                                                                                                                          

                                                                                                                                 

Välkommen vackra höst

Mönsterblad

                         Min mamma tyckte mycket om att brodera och bland hennes efterlämnade
                         saker finns många fina broderimönster. Dessa är hämtade från en mapp
                         med mönster från 1950-talet, utgivna av Föreningen för svensk hemslöjd.

Vårvinter i skogen

                              I våras, precis när värmen var på väg och snön smälte i skogarna,
                               kom de kalla nätterna och frös allt vatten till is igen. Så här vackert
                              blev det då bland träden där inte solen kom åt under dagen.

Evas kalender

                             
                          Som så många andra tjejer på 1960-talet fick jag Evas Kalender i julklapp.


 

                              Det är så nostalgiskt och roligt att titta i böckerna, i alla fall när man ser
                              bilderna och läser om pyssel, kläder och råd till unga tjejer.

                                       Det är inte lika roligt att läsa sina egna dagboksanteckningar
                                       i boken. Hur svårt och smärtsamt var det inte att vara i början av
                                       tonåren och ännu inte veta riktigt vem man var. Där står om
                                       olycklig kärlek på avstånd, skoltrötthet och ledsna funderingar.
                                        
                                        

                                  Men där finns också glädjedagar och drömmar om framtiden.
                                  Allt var så nytt och spännande, känslorna så starka. Man kommer
                                  inte i närheten av det idag, på gott och ont.

Carl Kylberg

                                          Carl Kylberg: Soluppgång över Dalby kyrka.
            
           Denna underbara målning har jag på ett litet vykort som jag köpte för kanske 35 år sedan.
           Skulle jag välja bara ett av alla konstverk jag sett, så skulle detta bli min favorit.
           Bilden går rakt in i själen och berör ett suddigt minne från barndomen, när jag stod en tidig
           morgon och tittade ut genom fönstret och såg solen gå upp. Det var på Kullegatan i
           Göteborg och jag måste ha varit 4 eller 5 år. Jag minns att mamma var i rummet och
           klädde sig för dagen. Min känsla var ro och trygghet.   

Foton från gömmorna

                           Från en resa till Paris 1979. Mimare på Place de Pompidou.

                    

Glasdroppar



                        Någon gång på 1970-talet, tror jag, köpte min mamma dessa fina glasdroppar
                       som man t.ex. kan hänga i några kala kvistar på våren. Hon köpte några till mig
                       också, men tyvärr slarvade jag bort dom. Nu har jag ärvt min mammas droppar
                       och jag är jätte rädd om dom så dom inte kommer bort. Jag älskar dom nämligen.

                                          
                              Jag har aldrig sett några liknande i handeln, och då har jag verkligen
                              letat. Skulle någon glaskonstnär satsa på tillverkning av glasdroppar
                              som dessa, tror jag säkert de skulle sälja-jag skulle i alla fall kila
                              iväg och köpa fler.

Solnedgång

                             
                              
                                                                                  Vem ser

                                                                       I dagarnas stigande ljus hukande
                                                       
                                                                          vem ser vårt flyende liv

                                                                      mellan soluppgång och soluppgång

                                                                      Om ljuset vet vi ingenting

                                                                           om mörkret allt

                                                                      hukande i dagarnas växande skugga

                                                                            i det fallande ljuset

                                                                      mellan solnedgång och solnedgång


                                                                              (Ur Påfågeln och stjärnan, Sune Stigsjöö 1989)

Tjocka släkten




Mormors sida av släkten.

                            När man släktforskar är det roligt att scanna in gamla fotografier, brev,
                            teckningar och annat som hör till släkten. Det jobbiga är att hålla ordning
                            på materialet så att det ligger i olika mappar och är lätt att hitta. Jag är väl
                            sådär bra på det. Här har jag sorterat en del av det jag samlat ihop och
                            med datorns hjälp skapat några collage på mormors och farmors sidor.




Farmors sida av släkten.

Gamla vykort

 


Blackfoot med heste-travois. Foto af Edward S.Curtis ca 1895




Milk, bowl and eggs, 1921. Photograph by Paul outerbridge, Jr




Woman kicking a hat.1887. Photograph by Eadweard Muybridge

                          
                           Jag har samlat på mig lite fina vykort som jag köpt och fått och ärvt.
                           Dom här tre tycker jag är jättefina. Fler följer en annan gång.

Byskeugnen

                       
                           Nu mörknar det på kvällarna och hösten närmar sig. Snart är det dax
                           att börja elda i kaminen igen. Och nu ska jag göra lite reklam: funderar
                           man på att köpa sig en kamin så måste jag bara rekommendera
                           Byskeugnen som vi köpte och installerade för några år sedan. Det
                           är en gjutjärnskamin som finns i två storlekar och vi har den stora.
                           Allt som står på deras hemsida stämmer faktiskt, den värmer snabbt
                           upp hela vårt hus och värmen varar hela natten. Högst upp finns en
                           kokplatta om strömmen skulle gå. Den är också en prydnad i huset
                           och vi är helt nöjda med den - och katten Musse håller med.
                            http://www.byskeugnen.se/