Nils Månsson Mandelgren

När man som jag, blivit intresserad av släktforskning, blir man på köpet  intresserad av det samhälle där ens  förfäder levt. När jag sökte efter mer information om det gamla bondesamhället hittade jag en fantastisk bok med teckningar, målningar och texter av Nils Månsson Mandelgren (1813-1899). Han var en fattig bondpojke som tidigt visade sig ha anlag för teckning och målning. Han försörjde sig som allmogemålare vid 12 års ålder och blev upptäckt och hjälpt till konstutbildning i Stockholm och Köpenhamn.  

Han reste runt i Sverige och tecknade och målade av hur de vanliga människorna bodde och levde.

Hans dröm var att kunna ge ut sitt material i bokform, men hann inte med detta under sitt liv.

Allt hans material finns idag på Lunds Universitets Folklivsarkiv.

En del av det stora materialet finns nu i bokform och man får massor information om 1800-talets levnadsätt. Mer finns att läsa här http://www4.lu.se/folklivsarkivet/samlingar/mandelgrenska-samlingen

Fåglavik

För ett tag sedan åkte vi igenom ett litet samhälle som verkade kusligt övergivet. Där fanns massor av tomma hus och vi såg inte en människa någonstans.

Jag vet att för inte så länge sedan fanns här ett stort glasbruk (1874-1980) och samhället runtom var levande och  fullt av människor.

I sökandet efter mer information om glasbruket hittade jag den mest fantastiska hemsida man kan tänka sig, med massor av bilder och uppgifter om människorna och samhället runt Fåglaviks Glasbruk. Den innehåller allt man kan önska och de ansvariga har lagt ner ett otroligt arbete. Besök den och njut!



http://www.faglaviksglas.se/index.htm

Karl Verner Segerlind

Karl Verner Segerlind, född 3/2 1888 i Bollebygd.

Detta är en mycket speciell människa som jag minns från min barndom.

Vi hyrde torpet som kallades "Ivars" på Kärrbogärde i Hemsjö utanför Alingsås, åren 1952 till 1956.

Jag var bara 2 månader när vi kom dit första gången men har en del minnsbilder därifrån, sannolikt från den sista sommaren där, då jag fyllt 4 år. 

Segerlind bodde i en liten undantagsstuga mitt över vägen och vi såg honom ofta komma vandrande  med en säck över axeln. Det sas att han gick ner till affären vid kyrkan och köpte pilsner.

Min mamma, som hade ett stort hjärta för udda och annorlunda människor, blev god vän med Segerlind. Hon bjöd honom ofta på kaffe och smörgås vid vårt trädgårdsbord. Jag minns att då höll jag och min bror oss på avstånd, för vi var lite rädda för honom. Med all respekt- men måste ändå säga att hans hygien var inte den bästa. Detta gjorde att man kände om han just gått förbi eller låg och sov bakom sin stuga i gräset under det stora trädet. Jag minns honom som tystlåten och helt ensam. Men med mamma pratade han gärna och lånade lite pengar då och då, som hon alltid fick tillbaka. Han var av någon anledning blind på ena ögat men sa en gång till mamma att "ett öga räcker att se på de snåla Hemsjöbönderna med".  Varje jul skickade min mamma ett paket till honom med  mjuk pepparkaka, raggsockor, långkalsonger och lite annat som han säkert behövde i sin kalla stuga.

Här är jag och min bror vid torpet vi hyrde med Segerlinds stuga mitt över vägen. Kortet är taget 12 juni 1955 av min pappa. 

 Här är mamma, min bror och jag i juni 1956. Man ser torpet "Ivars"och Segerlinds stuga från baksidan.

Segerlinds stuga är glädjande nog bevarad och flyttad till Hea- hembygdsföreningens samlingsplats nere i byn. Jag har inte känt till så mycket om Segerlind tidigare men har nu sett i kyrkböckerna att han föddes på Erikstorp Klockaregården i Bollebygd 1888 och var "oäkta" son till Hilma Josefina Segerlind (född 1852) och sjömannen Ohlsson från Göteborg. Hans mamma fick också en dotter, Sofia, och flyttade till Hemsjö 1892 och står som "socknens fattiga". Mamman och Verner försvann från Hemsjö och systern placerades ut som fosterbarn på Bokö.Sedan återkommer Verner Segerlind  och står som dräng på Kärrbogärde Övregården. Senare står det att han bor på "Kullen" i Kärrbogärde och är nu korgmakare. Jag minns hans korgar för vi hade flera i mitt barndomshem. Tror mig minnas att han brukade fläta in "stubintrådar" i olika färger i korgarna.
                           Verner Segerlind dog 6/7 1978.

Min bror och jag på väg att göra en utflykt. På cykeln grannpojken Erik och bakom honom Segerlinds stuga. Fotot är taget av min pappa 17 juni 1955.