Musse och supermånen

En sådan fantastisk måne vi hade förra veckan! Här hade vi tur två av kvällarna och kunde se den utan skymmande moln. Kanske tyckte även Musse att det lyste lite extra på himlen denna kväll. Fotot är taget med mobilen och liknar faktiskt en målning.

En sorgens dag

       Idag när valresultatet står klart från det amerikanska presidentvalet känner jag sorg och uppgivenhet. Hat, främlingsfientlighet och högerpopulism drar fram över världen och vinner över medmänsklighet, solidaritet och anständighet.
 En av min pappas dikter förmedlar känslan jag känner idag.


                                                                                           Passage

                                                                    Nere i hamnen står den sorgsne guden
                                                                    i gryningsmörkret invid fiskstånden
                                                                    genom hans tunna kropp går stim och drömmar
                                                                    skugga ligger över hans mun.

                                                                    Nattfisken spritter, glöder i solens öga.
                                                                    Hamnens morgontystnad spricker långsamt i ljusnaden.
                                                                    I dyningen stampar glödfärgade skeppen av sig nattens oro.
                                                                    Morgonhavet skimrar i gudens ögonhinna.
                                                                    Hans läppar ligger ännu i mörker.
                                                                    Rör de sig?

                                                                    Något i landskapet är på väg inåt
                                                                    mellan morgonens solröda fiskfjäll.
                                                                    Den sorgsne guden skakar glänsande färgrika stimmen ur håret.
                                                                    Från de höga bergen läser trummorna morgontexten.
                                                                   
                                                                     Från gräns till gräns passerar livspesten med visum och eskort.
                                                                     Prästföljet bär sin tjocka avgud fullsminkat leende.
                                                                     Bergen känner sina kronor glimma.
                                                                    
                                                                     Å min gud.


                                                                                                                      Sune Stigsjöö Ur "I stormens öga" 1987