Det är julefrid i huset, varmt och skönt inne, regn och blåst ute. Njuter av att vara ledig hela två veckor, en chans att få lite distans till jobbet. Tänker på att när min arbetsplats äldsta medarbetare går i pension om några månader, så är det faktiskt jag som är äldst på mitt arbete! Hur gick det till..? En svindlande tanke, att nästa gång är det min tur att tacka för mig, att stänga dörren till ett nästan 40-årigt arbetsliv och påbörja något nytt- det som blir den sista delen i livet. Dagarna blir så dyrbara när man inser detta, och det blir så viktigt att göra och känna och prioritera det som betyder mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar