Likt en sång...

                                                                                                   Hjällnäs 1984


                                          Likt en sång stiger morgonens doft med vinden.

                                          Doft av insjö och älggräs, av granarnas årsskott,

                                          av syren och konvalj och daggvåt jord,

                                          av betande boskap, av skvattram och kärrdy,

                                          av allt savfyllt sjudande liv.


                                                                                                       Ur Kvinnor och äppelträd
                                                                                                        Moa Martinsson 1933

Skriv och berätta!

Medan min mamma fortfarande hade bra minne, skrev hon ner det hon visste om släkten och berättade om de olika personerna. Hon berättade om var de bott, arbetat med och saker de sagt. Det finns också brev som hon skrivit till min mormor och morfar som beskriver vardagen när jag var liten. Jag är oerhört tacksam att ha denna information nu, eftersom jag inte var tillräckligt intresserad medan mina föräldrar levde, och frågade inte ut dem ordentligt om hur de haft det i barndomen eller om släktingar längre tillbaka i tiden.

Nu har jag tänk att själv börja skriva ner lite fakta och upplevelser ur mitt liv. Det får bli lite anspråkslöst och enkelt och huller om buller. Det viktigaste är att det blir av. En dag kan det vara väldigt intressant för någon. Det min mamma skrev ner och det mina föräldrar berättat är guld värt för mig idag. Vill gärna uppmana andra att skriva och berätta för dem som kommer efter oss! På fotot ligger min nya fina och tomma anteckningsbok och väntar.

Byschan i skogen

Inne i skogen en bit hemifrån ligger en övergiven skogshuggarbyscha.

              Den verkar ha övergivits i början av 1980-talet  och det ser ut som om man bara rest sig och gått  därifrån mitt i en kafferast. Allt ligger kvar och ingen verkar heller ha varit där och tagit något därifrån.

Gammalsvenska Handarbeten

Gammalsvenska Handarbeten hette ett företag som sålde underbara broderier i egen design och tillverkning.De hade en fabriksförsäljning i Sollebrunn och företaget låg i Ängelholm.

Detta var på 1980-talet och jag åkte då och då till Sollebrunn för att köpa med mig något fint att brodera. Ibland följde min mamma med för hon älskade också broderi och hade alltid något liggande som hon broderade på.

På senare år har jag återupptagit lite broderande och då har jag letat efter detta företag utan att hitta det. Fick nyligen veta att det såldes för många år sedan och det nya företaget gick i konkurs. Fruktansvärt tråkigt för det verkar inte finnas något företag idag som gör lika fina broderier efter gamla förlagor. Och tyvärr har nog broderandet blivit omodernt bland unga idag.

Min generation och yngre kommer inte att lämna efter oss så vackra kaffedukar och andra broderier som vi fått ärva från våra mammor och mormödrar. Det är tråkigt tycker jag.

Nils Månsson Mandelgren

När man som jag, blivit intresserad av släktforskning, blir man på köpet  intresserad av det samhälle där ens  förfäder levt. När jag sökte efter mer information om det gamla bondesamhället hittade jag en fantastisk bok med teckningar, målningar och texter av Nils Månsson Mandelgren (1813-1899). Han var en fattig bondpojke som tidigt visade sig ha anlag för teckning och målning. Han försörjde sig som allmogemålare vid 12 års ålder och blev upptäckt och hjälpt till konstutbildning i Stockholm och Köpenhamn.  

Han reste runt i Sverige och tecknade och målade av hur de vanliga människorna bodde och levde.

Hans dröm var att kunna ge ut sitt material i bokform, men hann inte med detta under sitt liv.

Allt hans material finns idag på Lunds Universitets Folklivsarkiv.

En del av det stora materialet finns nu i bokform och man får massor information om 1800-talets levnadsätt. Mer finns att läsa här http://www4.lu.se/folklivsarkivet/samlingar/mandelgrenska-samlingen

Fåglavik

För ett tag sedan åkte vi igenom ett litet samhälle som verkade kusligt övergivet. Där fanns massor av tomma hus och vi såg inte en människa någonstans.

Jag vet att för inte så länge sedan fanns här ett stort glasbruk (1874-1980) och samhället runtom var levande och  fullt av människor.

I sökandet efter mer information om glasbruket hittade jag den mest fantastiska hemsida man kan tänka sig, med massor av bilder och uppgifter om människorna och samhället runt Fåglaviks Glasbruk. Den innehåller allt man kan önska och de ansvariga har lagt ner ett otroligt arbete. Besök den och njut!



http://www.faglaviksglas.se/index.htm

Karl Verner Segerlind

Karl Verner Segerlind, född 3/2 1888 i Bollebygd.

Detta är en mycket speciell människa som jag minns från min barndom.

Vi hyrde torpet som kallades "Ivars" på Kärrbogärde i Hemsjö utanför Alingsås, åren 1952 till 1956.

Jag var bara 2 månader när vi kom dit första gången men har en del minnsbilder därifrån, sannolikt från den sista sommaren där, då jag fyllt 4 år. 

Segerlind bodde i en liten undantagsstuga mitt över vägen och vi såg honom ofta komma vandrande  med en säck över axeln. Det sas att han gick ner till affären vid kyrkan och köpte pilsner.

Min mamma, som hade ett stort hjärta för udda och annorlunda människor, blev god vän med Segerlind. Hon bjöd honom ofta på kaffe och smörgås vid vårt trädgårdsbord. Jag minns att då höll jag och min bror oss på avstånd, för vi var lite rädda för honom. Med all respekt- men måste ändå säga att hans hygien var inte den bästa. Detta gjorde att man kände om han just gått förbi eller låg och sov bakom sin stuga i gräset under det stora trädet. Jag minns honom som tystlåten och helt ensam. Men med mamma pratade han gärna och lånade lite pengar då och då, som hon alltid fick tillbaka. Han var av någon anledning blind på ena ögat men sa en gång till mamma att "ett öga räcker att se på de snåla Hemsjöbönderna med".  Varje jul skickade min mamma ett paket till honom med  mjuk pepparkaka, raggsockor, långkalsonger och lite annat som han säkert behövde i sin kalla stuga.

Här är jag och min bror vid torpet vi hyrde med Segerlinds stuga mitt över vägen. Kortet är taget 12 juni 1955 av min pappa. 

 Här är mamma, min bror och jag i juni 1956. Man ser torpet "Ivars"och Segerlinds stuga från baksidan.

Segerlinds stuga är glädjande nog bevarad och flyttad till Hea- hembygdsföreningens samlingsplats nere i byn. Jag har inte känt till så mycket om Segerlind tidigare men har nu sett i kyrkböckerna att han föddes på Erikstorp Klockaregården i Bollebygd 1888 och var "oäkta" son till Hilma Josefina Segerlind (född 1852) och sjömannen Ohlsson från Göteborg. Hans mamma fick också en dotter, Sofia, och flyttade till Hemsjö 1892 och står som "socknens fattiga". Mamman och Verner försvann från Hemsjö och systern placerades ut som fosterbarn på Bokö.Sedan återkommer Verner Segerlind  och står som dräng på Kärrbogärde Övregården. Senare står det att han bor på "Kullen" i Kärrbogärde och är nu korgmakare. Jag minns hans korgar för vi hade flera i mitt barndomshem. Tror mig minnas att han brukade fläta in "stubintrådar" i olika färger i korgarna.
                           Verner Segerlind dog 6/7 1978.

Min bror och jag på väg att göra en utflykt. På cykeln grannpojken Erik och bakom honom Segerlinds stuga. Fotot är taget av min pappa 17 juni 1955.