Ikoner

Jag älskar ikoner. Jag är inte religiös, men jag känner verkligen något extra för de tusenåriga, vackra och stämningsfulla  bilderna. Den översta är egentligen inte en ikon men tar med den ändå. Den hänger på min vägg och den har funnits i mitt föräldrahem under min uppväxt och jag tycker den är så vacker.

Detta är en av min mammas ikoner, inköpt på någon resa. Vi har alltid haft många ikoner hemma eftersom min mamma under många år tillhörde den Ortodoxa Kyrkan.

En ikon är en helig avbild, ibland av" Gudsmodern och Jesusbarnet". Det är "ett fönster mot himmelen", en mångtusenårig konstform med stark känslomässig innebörd. Och även om man som jag, inte är troende, så väcker de vackra målningarna en känsla av andlighet, ro, stämningsfullhet, mysterium, högtidlighet och respekt- för avsikten och meningen med målningarna.

En ikon ska målas enligt vissa regler.T.ex. målar man de mörka partierna först och de ljusa sist, en symbol för att vi går från död till liv. Detta  innehåller så mycket hopp och är en vacker tanke.

Själv tolkar jag också in att Modern och Barnet symboliserar själva skapelsen, varat, livet och är förutsättningen för att allt ska existera och leva vidare .